oliviaotterstedt

Möts vi där, på livets stig?

Skriver på denna uråldriga blogg för att jag vet att ingen läser den längre. Som en övergiven ruin finns endast dess kropp kvar. Skalet, minnena. Ibland går jag tillbaka till denna ruin, bloggen i fråga. Läser. Tänker tillbaka.

Jag inser att jag har en släng bitterhet i kroppen. Över situationen med min pappa. Över hur vissa fick precis det dom ville. Över hur Daddy kommer att ha varit delaktig i en sån större procentuell del av Annies liv än mitt. Men det finns ingenting att göra. Bara acceptera och vara tacksam. Tacksam över det livet som jag trots allt fått.

Här i Sverige rullar livet vidare. På den grusiga gången mot vuxenlivet traskar jag långsamt framåt. Ibland snubblar jag på en sten, stannar till, har ont. Ibland hamnar jag vid ett vägskäl och måste välja i vilken riktning jag vill fortsätta min gång på stigen. Vägen är lång. Och det konstigaste är att jag inte vet om den någonsin tar slut.

Nu går jag i alla fall mitt andra år på gymnasiet. Jag är lite rädd att pressen ska bli för stor. Att jag har för höga förväntningar på mig själv. Man kan bara göra sitt bästa säger dom. Men om man vet att ens bästa är det absolut bästa så kan man inte nöja sig med mindre presteringar. Det är det som är det komplexa med min typ av karaktär. Den fyrkantiga typen. Den disciplinerade typen. Personligheten som många gånger satt mig i knipa.

Men jag tror att jag klarar mig. Jag tror att det blir bra.

Skål för framtiden! Kanske ses vi någon gång, traskande på den grusiga stigen mot framtiden. Med bara fötter och såriga tår, kämpar vi oss fram på livets stig.

Tänkte bara säga att jag fortfarande läser din blogg även fast du inte har skrivit på väääldigt länge, jag är kvar!!

men gud vad kul att höra! förlåt att jag inte bloggat men den heter liksom livviegoeslondon och jag bor ju i sverige nu...så känns lite irrelevant. men ska börja skriva här nu iaf!

Jag är också kvar, har kollat in lite då och då för att se ifall du slängt upp något inlägg :) Kan vi inte få höra lite om din tid i London trots att det gick snett? Jag vill höra de bra delarna, menar jag.

kram!!

Jag är också kvar, har kollat in lite då och då för att se ifall du slängt upp något inlägg :) Kan vi inte få höra lite om din tid i London trots att det gick snett? Jag vill höra de bra delarna, menar jag.

kram!!

det kan jag absolut göra! bra idé!

fasst vad vill ni veta? :p

Om upplevelsen - hur du växte som person. Dina favoritställen och vad du gillade att göra där. Lite om skolan och helt enkelt lite utav varje typ :) bästa shoppingen? Bästa minnet?